fredag 15 juli 2016

Idag om ett år

Idag om ett år kommer vi med Tuomas stå vid altaret aningen nervösa. Jag börjar nästan gråta av bara tanken! Jag är så sjuuuukt taggad för bröllopet och har redan länge vetat vem som skall vara mina brudfrämmor och brudtärnor. Fast vi redan är en familj så känns det att vi först påriktigt kommer vara en familj sen när vi alla tre kommer ha samma efternamn.

Ända sedan januari 2015 har vi vetat om vårt bröllopsdatum. Vi förlovade oss i september 2014 och vi bestämde oss då att vi gifter oss först när vi båda har studerat färdigt och förhoppningsvis flyttat till Borgå. Tuomas ville att vi skulle gifta oss i juli och därför tänkte vi att datumet måste reserveras i tid. Jag skulle gärna ha ett vinterbröllop men sommarbröllop passar lika bra. (Jag måste ju låta också Tuomas bestämma ibland)

Nå, det gick ju inte som planerat eftersom mina studier nu skjutits upp när Alex föddes. Så endast Tuomas kommer bli färdig innan bröllopet och jag förhoppningsvis i december 2017. Jag har ingen aning om när vi flyttar till Borgå, men knappast före bröllopet. Men fast det nu gick så här så har vi aldrig tänkt på att skjuta upp bröllopet, snarare har jag funderat på om vi borde ha gift oss tidigare! Men så har vi ändå tänkt att eftersom Alex är så liten ännu så vill vi inte ha honom borta övernatten och vi skulle inte heller ha tid att förbereda bröllopet. Nu har vi ett år på oss och det känns ren tajt!! Haha, det är väl bara jag som stressar ren...



Första fotot av oss, taget i december 2013.


Jag tar gärna emot bröllopstips!!! Festlokal, catering och frissa har vi redan bokat.

<3

torsdag 14 juli 2016

Jag är inte...

...gravid. Jag är inte gravid.
 
 
TYVÄRR. Inte meningen att skaffa ett till barn ännu. Jag råkade formulera gårdagens text lite klumpigt då jag skrev att "Alex pratar mycket om syskon, han sku sååå vela ha syskon nu genast. Kröhöm, kröhöm.. ;)". Det där kröhömmet kan tolkas fel. 
 
Fast jag dagligen tänker på syskon åt Alex så har vi inte riktigt nu lämpligt för ett till barn. Både jag och Tuomas skall nog studera färdigt och så vill jag ha energi för bröllopsplaneringarna.  Fast min graviditet var ganska lätt så kan jag inte förvänta mig att följande graviditet skulle vara likadann. Dessutom kan jag inte vid nästa graviditet slappa och ta det lugnt eftersom Alex kommer kräva all min uppmärksamhet. Men alltså babyfeber har jag hela tiden och jag bara väntar på att få vara gravid igen. Hoppas, hoppas att vi kan få fler barn!
 
 

 


<3

onsdag 13 juli 2016

Aj fan det gör så ont..

....när Alex biter mig. Han ska bita mig hela tiden. Fingrar, tår, lår och armar. Allt går att bita på. För han har nämligen sina två framtänder på nedre raden som har kommit fram. De är sjukt vassa och det gör så förbannat ont när han biter en. Helt tydligt är det roligare att bita mamma än sina leksaker och han blir oftast sur om jag byter ut mitt finger mot en leksak. Det duger helt enkelt inte. Mer gnällig har han också varit om dagarna och maten smakar inte, bara bröstmjölk. Om nätterna har vi som tur fått sova!


 

 Under veckoslutet lärde sig Alex hur man är i krypställning. Han blir så otroligt frustrerad när han inte förstår hur han skall göra för att komma framåt. Stackarn tränar och tränar och tränar. Han kan endast åla sig runt och trycka sig bakåt, så han trycker sig bakåt bort ifrån allt och så blir han sur eftersom ingenting längre är nära honom. Idag har han dock inte varit så mycket i krypställning, kanske han blev uttråkad eftersom det inte händer något.
 




Väldigt mycket vill Alex att man är med honom. Han börjar gnälla om jag går till ett annat rum och så har det också varit vissa dagar att bara min famn duger här hemma. Men emellanåt trivs han för sig själv på golvet med sina leksaker och då passar jag på att göra allt det där extra. Troligtvis kommer han att trivas mer för sig själv sen när han kan röra sig bättre och kunna gå på upptäcktsfärder, men däremot så kommer vi ju inte kunna lämna honom ensam på golvet sen mer...

Till sättet så är Alex en mycket glad pojke som inte lider av större bekymmer än irriterande tänder. Han främmar ganska mycket och det är oftast till män som han gör det. Givetvis iakttar han alla främmande ansikten, men på något sätt så kommer han snabbare överens med kvinnor. 


Alex pratar mycket om syskon, han sku sååå vela ha syskon nu genast.
Kröhöm, kröhöm.. ;)

<3

torsdag 7 juli 2016

Att besikta livet

Idag var det playdate hos Fanny. Det blev marianne kex och en hel del prat (som vanligt) och det är riktigt skönt att få prata "normalt språk" efter att ha varit hela dagen hemma med Alex. Saga och Alex var på gott humör och lekte tillsammans fint på golvet. När jag kom hem så somna vi av misstag på soffan. Lillgrabben tog tydligen nattsömn och jag fick börja ta itu med morgondagens mat, siskonkorvsoppa. Jäkligt gott. 

Medan jag stod i köket och lagade mat så började alla tusen funderingar igen snurra i huvudet. Allt från hur korvar tillverkas till hur om mitt syskon sku gifta sig med Tuomas kusin så skulle deras barn och våra barn vara både kusiner och småkusiner. Ganska jännä! Men en sak fortsatte jag fundera över och det var att nu har jag ju faktiskt program för resten av livet. Jag har skaffat ett barn och det kommer ju (förhoppningsvis) komma fler! Nu menar jag ju dock inte att de som inte har barn inte skulle ha program för livet.

Vad jag menar är att nu kommer flera år vara fyllda med bl.a. kaos, skratt och kärlek. Det är ju inte lätt att bilda familj samt uppfostra barn, och dessutom ska vi ju hinna gifta oss om ett år. Så ska jag ju också studera färdigt, så ska det även planeras var vi ska bosätta oss i framtiden. Det händer liksom massor nu under de närmaste åren och det är ju kanske lite skrämmande? Men givetvis spännande! Det känns att nu har man sagt tack och hej till det förra livet och istället välkomna ett nytt, mer spännande liv. Ett liv med helt andra utmaningar än det förra. Tidigare tänkte jag och Tuomas nog mer på oss själva och gjorde det som kändes rätt för stunden, men nu får vi alltid planera för hela familjen. 






Jag måste nog säga att det känns tryggt att ha det så här. Det känns att nu har jag hittat min väg i livet och att nu ska jag bara se till att hållas på vägen. Jag ska liksom försöka hålla mig undan från punktering och diken, men definitivt ha besiktning ett antal gånger. Besikta livet liksom, det låter bra.



<3


tisdag 5 juli 2016

Mammakroppen

Idag fick vi besök av Tuomas mamma och faster. Det blev kaka och kaffe genast på morgonen, pizza på dagen och glass med jordgubbar på eftermiddagen. Helt för lyxigt. 





På sistone har jag på sociala medier stött på massa bilder av hur kvinnokroppar ser ut efter förlossningen. En massa bilder på hur smal man blivit vecka för vecka och hur man tränat som värsta göken för att få tillbaka sin muffiga rumpa. Hur man strävar efter att bli värsta fitmom supersnabbt verkar vara grejen nu. Duktigt ni som orkar med sådant, själv skiter jag totalt i allt det där. Varför har man så bråttom? Skall man nu inte bara njuta av livet och låta kroppen återhämta sig?

Efter förlossningen så gick jag ner på en vecka alla mina kilon som kommit under graviditeten. Min mage bestod av löst skinn, mina bröst vägde säkert 5kg/styck och mina hormoner var som värsta berg- och dalbanan. På sjukhuset fanns det inga speglar eller vågar och jag visste liksom inte hur jag såg ut innan jag kom hem och fick se mig i spegeln. Första dagarna med Alex satt jag bara i soffan och ammade, och mina största bekymmer var ungefär att komma ihåg att inte amma från samma bröst för länge. Där satt jag dag in och dag ut och bara beundrade min härliga nyfödda pojke som dofta så otroligt gott och var det vackraste jag någonsin sett! 

Tanken på att ta bilder på min mage dök aldrig upp. Tanken på att gå till gymmet dök aldrig upp. Min mage var jätte fin fast den hängde åt alla märkbara håll. Min missbildade rumpa var helt supersnygg!! Jag måste nog säga att hela jag var helt jätte snygg!! Varför skulle jag ha tyckt att min kropp var ful? Min mage hade ju varit ett tryggt hem för ett foster i nio månader och såna magar är förbannemej inte fula!!

Jag tror att det finns en mening i det där med att det inte fanns någon spegel eller våg på sjukhuset. Jag tror att tanken är att man ska ha alla sina tankar på sin nya livssituation och inte bry sig om sitt utseende. Om jag skulle ha sett en spegel eller en våg så skulle jag säkert tänkt att jag går och kollar lite hur det är med vikten och utseendet. Men eftersom det inte fanns så levde jag bara där i min babybubbla. Och så lever jag än idag! Mycket sällan ställer jag mig på vågen för jag bryr mig inte hur mycket jag väger. Jag är nöjd med allt det där extra fettet på min kropp och jag trottar i käften precis vad jag vill. Jag rör mycket på mig med Alex och jag sku nog säga att jag mår riktigt bra. Jag kommer inte bli en fitmom (åtminstone ännu).


Tack älskade kropp som gjort ett fint arbete i nio månader.
Tack älskade kropp för att du inte gav upp under den tunga förlossningen.
Tack älskade kropp för hur du ser ut idag.

<3
 

lördag 2 juli 2016

Pakkoruotsi på medeltidsmarknaden

Så idag gjorde vi en liten sväng til medeltidsmarknaden och där hade man verkligen satsat. Det var så otroligt fint, men ute var det superhett och marknaden var full av människor, så vi orkade inte vara där alltför länge.





Det fanns alltså massor medeltids grejer som man kunde köpa där. Allt var så fint och jag tänkte hela tiden "det där vill jag ha" när jag såg någonting. Men så fatta jag, att så här tänker jag ju alltid utomlands. Jag vill ha allting som ser så fint ut där på ställe men så kommer man hem och märker att inget som man köpt passar till inredningen. Som när jag var i Thailand och hämtade hem ett elefanthuvud av mörkt trä, en staty av tre apor och typ en buddha om jag minns rätt. Nå, var är dom nu? Typ i lidret hos mina föräldrar. Så, tur att jag inte idag köpte några riddarhjälmar eller pilbågar, för var fasiken sku jag förvara dem? 








Men, ett stort minus av marknaden finns det. Marknaden har en hemsida även på svenska, vilket ju är superbra, men när vi kom dit så var där inget på svenska. Programbladen som var uppe på vissa ställen var på finska och på alla skyltar stod det endast på finska "medeltida marknaden". Det känns liksom att arrangörerna lite lämnat det på hälft, varför översätta en hel hemsida men sen göra området helt på finska? Visst ska man vara glad för att ens en hemsida är översatt, men inte skulle det nu ha varit så stort jobb att ännu översätta programbladen. Här i Åbo bor det ju ändå rätt så många svenskspråkiga.

Och inte nog med det. När vi lämnade området så stod det en gammal tant och delade ut reklamblad. Som jag vanligtvis brukar så tog jag bara reklambladet av henne, men när jag väl märkte att jag har ett "pakkoruotsi pois" reklamblad i handen, så skrattade jag bara och gav det tillbaka åt henne. Vad fan gör liksom jag med sådant trams.

<3

fredag 1 juli 2016

Det som gör mig förbannad

Det finns så mycket saker som gör mig sur och bitter, men det som gör mig riktigt förbannad är bilister och mopedister som inte kan köra ordentligt. Det här är något som jag först nu som mamma har börja fundera på eftersom jag ju rör mig mycket med barnvagn. Så här ner kommer nu en lista på saker jag inte förstår och som jag rätt så ofta upplever i trafiken:

  • När man går på skyddsväg som är även tillåtet för mopedister och mopedisten kör typ 50cm ifrån mig vid min sida. Alltså kukkuu hallooooo?? En skyddsväg som är ungefär 2-3m bred och man måste köra så nära att om man tar ett snett steg så blir man påkörd.
  • Samma situation som ovan men att mopedisten kör helt otroligt hårt förbi. Alltså när man går i sina egna tankar och en mopedist mitt i allt ifrån ingenstans åker förbi en med hög fart, joo då blir man rädd. Alltså vill man skrämma skiten ur sånahär tanter som jag så där har du rätt metod!
  • När man går över vägen var det är två körfält i samma körriktning och bilisten i första körfältet stannar, men bilisten som är i följande körfält stannar inte! Aj gulle gummor alltså. Dom skulle jag kunna slakta. Man går ju med barnvagn som är framför sig själv och det innebär ju att det är lätt att bara vagnen snuddar i bilen. Alltså kör över mig, men kör förbannemej endå inte över mitt barn.
  • Då man ska gå över vägen och en bilist närmar sig och tänker låta en gå över vägen, men det rötägget stannar inte, utan närmar mig som går över vägen i låg hastighet. Alltså granater och krevader. Varje gång detta händer så har jag lust att sätta mig ner mitt på vägen. Varför, varför, varför kan man inte stanna och låta människor gå över vägen i lugn och ro. 


Det är så viktigt att man i trafiken tar hänsyn till fotgängare. Framförallt när det handlar om barn. Ett barn kan inte beräkna hastigheten som bilen har eller avståndet till bilen, och därför är det så otroligt viktigt att ge rätt signaler åt barnen. Att t.ex. som bilist låta ett barn gå över vägen men samtidigt i låg hastighet köra framåt, kan kännas skrämmande för barn. Man ger ju helt mixade signaler. Så här som vuxen så känns det ren skrämmande, så jag kan bara tänka mig hur ett barn känner sig.

Som mamma så oroar dessa saker mig när jag tänker på den dagen då Alex ensam ska röra sig ute. Vi kommer nog ha ordentliga diskussioner med honom om hur man ska göra i trafiken. Men  tyvärr så är det ju så att hur mycket man än diskuterar om detta så kommer det ändå alltid finnas dessa fartdårar där ute.



  

Givetvis skall även fotgängare uppföra sig i trafiken

Tack och adjö.

<3

 

onsdag 29 juni 2016

Burkmat - jo eller nej?

Sedan Alex har börja äta mat så har jag lagat maten själv. Plommon är det enda som vi köpt på burk och vissa ekologiska fruktburkar kommer vi nog i fortsättningen handla ifall det behövs. Men så mycket som jag orkar och hinner kommer jag själv tillreda.
 
Snart har jag bott i Åbo i fyra år och först idag var jag och handlade på torget. Alltså vad har jag riktigt tänkt under dessa år? Torget är ju himmelriket för oss som gillar fräscha grönsaker! Massvis med närproducerat och så är ju kundbetjäningen också trevligare än vad det brukar vara i matbutiker var typ ingen har tid för kunden. 
 
 

 

Idag gjorde jag för första gången en kräm på blåbär åt Alex. Den var mycket lätt att tillreda och det blev en passlig mängd som kommer räcka i ungefär två dagar. När jag gör mat så gör jag ofta för ett par dagar så att det inte står alltför länge i kylskåpet. I frysen har vi endast lagt kött eftersom han äter så små köttportioner åt gången. Orsaken till att jag inte vill ge burkmat är för att tanken av mat som i flera månader (om inte år?) stått i en burk äcklar mig. Självklart tycker jag att det är bra att det finns burkmat för de kommer vi ju ändå använda vid tillfällen som det inte finns annat. Dessutom kommer jag säkert tänka annorlunda om vi får fler barn och tiden till att laga babymat inte räcker till. Det finns ju alltså mycket positivt med burkmat, urvalet är stort (även det ekologiska urvalet) och det är ett snabbt alternativ. Det är bara jag som är lite "böbi" med den här saken, hehe. Jag tycker alltså inte att det är fel att föräldrar ger burkmat, man gör ju så som det känns bäst för sig.

Så, tumme upp eller tumme ner för burkmat?




 Tur så smakar maten igen för vår lilla klimp. 
 

<3

måndag 27 juni 2016

Midsommaren

På fredagen var vi först hos Tuomas föräldrar där vi åt en mycket god lunch. Tuomas mamma hade dukat bordet ute på terassen så vi fick äta i solskenet. Under lunchen pratade vi om allt mellan himmel och jord, och jag bl.a. berättade att jag aldrig sett en orm i verkligheten. Nå, man borde väl inte säga sådant. Ungefär fem minuter efter det så gick jag för att möta min mamma och tänkte stiga på en huggorm. Det var så otroligt skrämmande. Huggormen hade lyft upp huvudet och var tydligen påväg att attackera mig (eller så kändes ju det!!!!) och jag skrek så otroligt hög och svängde om och sprang tillbaka in på gården. Givetvis försvann ju huggormen som ett skitit streck och Tuomas, hans föräldrar och deras granne kom för att se vad som händer. Antagligen har nog hela byn hört mitt skrik, så förlåt för det, men huggormen var nog något av det vidrigaste jag sett.






Senare på fredagen åkte vi och min syster med hennes barn till mina föräldrars stuga på Svedjeholmen. Jag älskar det stället så otrooooligt mycket. När jag är där så känns det som semester, det är så avkopplande. Det känns att all stress faller bort och man får bara vara när man är där. Jag märkte också att Alex var nöjd, nämligen han åt bra och sov gott om nätterna.






Det var så roligt att få spendera tid med min syster och hennes barn. Vi ses inte så ofta eftersom vi bor så långt ifrån varann och därför blev vi än en gång uppmanade att flytta bort från Åbo. Alex var så glad att ha kusiner som var så ivriga på att leka med honom. De tyckte om att bära runt på honom, t.o.m. den minsta 4-åringen ville pröva bära honom!






Det har varit ett otroligt skönt och avkopplande veckoslut tillsammans! Man kan faktiskt nästan säga att vi har spenderat största delen av tiden ute då vi hade så otroligt skönt väder! Fast det emellanåt var lite mulet så var det ju ändå varmt. Dessutom så var det lite vind då det var soligt, så det blev inte stekhett! Vi har ett UV-tält åt Alex, så det var skönt att även han kunde hänga på stranden. Han trivdes riktigt bra i tältet och det var bra att han kunde sova där också.




 

Det var inte bara en huggorm jag fick se på fredagen. Jag fick även se tre simmande älgar och en grillmästare! 






 
 Tack för en midsommar full av glädje och kärlek. Tack för att vår familj fick vara med





  

<3